Kanske ska prova på att blogga lite oftare, som jag gjort på sistone.
Idag är jag desorienterad, darrig och laggar en smula. Jag har varit duktig. Till slut.

September-Lisa: Jag är ett geni! Man kan göra flera olika julkort och skicka efter dem i god tid! Då kan man bara relaxa hela november-december. Yes!

Oktober-Lisa: "Okeeeej, det är ju rätt tätt med jobb, men jag har tid kvar. Ingen fara. Ingen fara."

Lisa i November: "...Nu börjar det kännas lite svettigt. Äh! Jag gör fem julkortsmotiv och ser vad jag hinner. Hey! Vill någon mer hänga på? Kom igen, det blir kul! Jag fixar allt."
(andra halvan): "ÅH HERREJÄVLAR"



Så, igår gjorde jag följande:

Efter att knappt fått sova natten innan på grund av energiska grannar, jobbade jag fem timmar på nummerupplysningen
...Och försökte sedan sova i en timme (det blev en dvala)
Jobbade elva och en halv timme i streck med ett julkort, i princip från scratch (en usel digital tuschning är inte en stabil grund!)
Samlade ihop grafik och anvisningar från driftiga tecknarvänner för att kunna...
...skicka in en gigantisk order på tryckta julkort...
...och sov sedan i två och en halv timme innan jag skulle upp 05:30 för att knega igen.

Med andra ord är jag FUCKING ACE. Och sjukt mör.




Så, årets julkort är två julkort. Jag kan inte garantera att alla får dem i pappersform, har varit lite för förvirrad och stressad och ARGH (och jag vet inte om korten räcker), men jag kan lägga upp dem här när det är dags. Vem som får vilket julkort i lådan återstår att se. Det är en överraskning.

In other news går jag och trånar efter advent. Jag vill ha en anledning att sätta upp saker som lyser i hela jordhålan.
Detta är även min sista dag som kontantkortskund. Sedan är jag telefonlös i en vecka och återuppstår därefter som abonnemangskund. Lite som jesus skulle gjort, ungefär.

Va, ett nytt inlägg när det inte ens gått två veckor sedan det senaste?!
Jamen, jag har ju tråkigt ju.

Veckans (och helgens) pina: Färgläggning.

Ibland händer det att jag måste gå ut på plankan. Slita mig från min svartvita linjeteckningsvärld och, darrandes som ett asplöv, ändra inställningen till RGB/CMYK. Sedan kommer den verkliga skräcken.
"Hur ska jag fejka det här, då?!"

Sanningen att säga älskar jag ju snygg färgläggning. Det gör jag ju verkligen, men det är som att jag får ett helt blint område i mitt synfält när jag ska rå om färgen själv. "Vad är snyggt? Vilka färger passar bra ihop? Väntalitenu, är det här grönt eller orange?"
Innan jag vet ordet av är illustrationen/seriesidan nerkladdad med grälla, desperata färger som bara tycks säga att "om jag skjuter vilt omkring mig måste jag väl i alla fall träffa något?!", följt av en serie mer eller mindre pretentiösa försök till popkonst. Jag får panik och blir färgblind.

För mig är färgläggning att pimpa en bild som egentligen redan är färdig. Att smeta på lite extra dressing eller ketchup, typ. Och med den inställningen är det självklart att inga mästerverk poppar upp, framför allt inte av sig själva.

Den absolut bästa medicinen för den här åkomman är så klart att träna, träna träna. Prova olika tekniker, akvarell, akryl, göra övningar och pränta in den där förbenade färgläran som jag hört så mycket om. Men när? I slutändan kommer jag att skjuta upp nästa färgexercis till nästa deadline, och någon (jag eller en uppdragsgivare troligtvis) kommer att lida för det.
Visst, figurerna ser inte direkt ut som de är gjorda av papp med färgläggningen jag använder nu, men eftersom jag ändå har en ganska detaljerad stil ser platt färgläggning bara konstigt ut för mig. Hur fan får John Higgins det att funka i Watchmen?!


Detta slumpmässiga utbrott har presenterats av Lisa M Illustration.
Föranledningen är asmycket material i färg som ska vara klart senast igår. Baby steps. Jag skulle behöva antiloopsteg.

Sitter på jobbet med tio minuter kvar av lunch/frukostrasten (som är 20 minuter) så here goes.

Jag har känt mig ruskigt rastlös och hopplös på sistone. Som ni säkert kan räkna ut är detta en mycket obra kombination. Anledningen till min ängst är, självfallet, mitt skapande och vart jag bör ta det.

Jag är 24 år och bor i en underjordisk studentlya i Flemingsberg. Jag har ett dayjob på nummerupplysningen medan jag håller kurser och säljer sporadiska illustrationer/serier och pytsar iväg böcker. Jag tjänar hutlöst dåligt. Jag har 150 högskolepoäng på bara serieteckningsinriktade kurser (Serie- och Bildberättarprogrammet/Serietecknarskolan, HiG & Serier och Avancerat Bildberättande, HDK).

Jag måste skärpa mig.

Och seriöst, jag skulle nog kunna tjäna mer pengar på min lilla firma om jag gjorde en större ansats. Skickade ut portfolio, ordnade en hemsida och så vidare. Det skulle nog bli kämpigt att "starta upp", men det skulle gå. Om jag hade lite mer tid, bara (= om jag skar ner på knegtid och blev ännu fattigare).

Ni som följt mina öden vet att jag har en smärre besatthet av att göra den här serien, Medley. Tidigare har det gått okej, jag har gett ut den på egen hand som fanzin och small press (skillnaden är pengar: se här) men jag måste nu hitta en annan lösning så att den kan produceras med hyfsat jämna mellanrum utan att jag ska behöva stå där ensam med mina seriehäften och skämmas ögonen ur mig.
Jag har en idé som skulle kunna bli ett bra mellanting, men alla mina lösningar faller tillbaks på det här att jag är trött på att kämpa på egen hand. Jag behöver någon som kan ta tag i säljgrejen åt mig som Gunnar sa en gång i tiden.
Det bästa vore att pimpa upp serien och få den utgiven via ett förlag. Det skulle kunna bli jävligt bra, och förmodligen är det verkligen dags nu.

Om jag bestämmer mig för att köra på det här, vill säga.

October, Round II
Jag har bestämt mig att slåss mot håglöshet och mindervärdeskomplex med mänsklighetens mäktigaste vapen: svammel och självbedrägeri.


( Nu backtrackar vi och summerar den här månaden. )

Nästa vecka ska jag ha en mangaföreläsning i Uppsala, och sedan bär det av till London för en långweekend. ♥ Jag har sjukt mycket att göra, hysteriskt dåligt med pengar och sitter dessutom och häckar utan några vidare framtidsutsikter.
Men om någonting blir klart nu ikväll så kanske det inte gör någonting.

Habo II: Jönköping


( Vadan detta?! )
Om det här inte är vänskap, då vet jag inte vad som är det!!

Kära dagbok.
Jag är i Habo.


( Häpp häpp! )
Nu är jag trött. Three days to go.