Seriesverige enats i en storm av helig vrede mot en dom som nyligen föll över en i sammanhanget välkänd seriekännare och översättare. Brottet som mannen skall ha gjort sig skyldig till är barnpornografibrott, med den lilla twisten att de 51 bilderna han hade sparat ner på sin hårddisk föreställer tecknade tonåriga (??) mangafigurer i olika sexuella sammanhang. Förståeligt är väl att alla gått batshit över domen eftersom:
A. Det finns inget offer när objektet är tecknat.
B. Var drar man gränsen? Vad får man rita?
Först blev jag sådär kränkt ni vet. För ska vi vara petiga tror jag de flesta av oss som är serieintresserade faktiskt skulle kvala in som barnpornografer (ta en titt på er internethistorik!) enligt de riktlinjer uppsala tingsrätt använde sig av här. Det finns helt galen skit från Japan, och här dömdes alltså en man för bilder av poserande mangaflickor. Jag misstänker att de flesta av oss sett ganska så mycket mer groteska bilder, men det är inte en förmildrande omständighet i det här fallet.
Allas första reaktion:
wtf yttrandefrihet, måste jag bränna mina serietidningar nu,
vad betyder det här för seriekonsten, och
varför gäller detta bilder och inte text?
Det skapades två facebookgrupper, och i framför allt den ena började det snabbt svämma över med länkar till blogginlägg, nyhetsrapporter, artiklar och liknande texter som hade med fallet att göra. Men ganska snart kunde en trend märkas i debatten. Bara det att det inte pågick någon debatt, då.
Jag upptäckte nu en ny känsla, förutom det där att vara kränkt över att bli anklagad för att kränka barn.
Känslan av att vi inte är i Kansas längre.
I sin iver att förkasta den nya lagskärpningen verkade nämligen allt fler misogyna idéer få fritt spelrum. Liberalistiska bloggar som kollektivt dömer 'de manshatande kvinnorna' som ska ha drivit igenom både lagen och domen, plötsligt skulle det här ses som ett varnande exempel för fan och hans moster, helt godtyckliga paralleller till sexköpslagen, och hela tiden med ett grabbperspektiv. Och JA, det är relevant.
Men det tänker jag inte ta upp här och nu, bara att det är förvånansvärt få YAOI-flickor som uttalat sig, även om de finns. Man började ganska så mycket på en gång att lägga skulden på ECPAT, en "
ideell organisation som arbetar mot alla former av kommersiell sexuell exploatering av barn, även kallat barnsexhandel, vilket inkluderar barnpornografi, barnsexturism och trafficking - människohandel med barn i sexuella syften."
Nu har jag ingen aning om hur onda eller kristna ECPAT är, men de är inte lagstiftare. Lobbygrupp eller inte, det här är en strömning som finns i hela världen just nu, det är en panikhandling för att strypa ett alltmer okontrollerbart flöde av information, och inte någon ond konspiration för att kväva de rättfärdigas (!?!) röster på internet. Det är en svepande generalisering av vad som kan klassas som barnporr, som slagit jävligt fel.
Nu, slutligen, till den tredje känslan - när nyhetens behag svalnat, och jag tror mig lyckats sätta fingret på vad som är galet.
Jag känner mig inte inkluderad i den här ensidiga klagomuren som i brist på bättre ord kan kallas "debatten". Delvis för att pöbelstämningen är allt annat än konstruktiv, men också för att den bara tycks existera för att folk ska elda upp varandra, och vilka åsikter som helst - som inte har att göra med domen eller lagskärpningen - ska få fritt spelrum.
Låt oss vara klara på en punkt, och det är att barnporr är ett verkligt problem, och ECPAT motarbetar detta. Det är jäkligt lätt att peka finger och kalla dem allt möjligt för att de 'inskränker er rätt' att tanka lolicon eller - i förlängningen, om skräckscenariot får blomma ut - begränsar konstnärers verk, men om de har detta absolutistiska synsätt har det förmodligen att göra med att de stött på
sjukt mycket riktiga pedofiler som utnyttjar riktiga barn och som även använder den här typen av material i upphetsande syfte. Och då är det väl inte så konstigt om man ser rött?
Om ni nu ska tala klarspråk, vara lite sådär tråkiga och logiska - tror någon att ECPAT har en vendetta med serieskapare, att de hatar all form av bilduttryck? Det finns en reell risk att de också missat en annan snedvriden grej med den här lagen, nämligen; om vi nu ska klassificera tecknade bilder som barnporr kommer det här faktiskt att ta resurser från att jaga riktiga pedofiler. Det är lätt att säga att "äh, det kommer aldrig bil ett riktigt problem", men det är det redan. En snubbe har liksom dömts för det, och vi bildskapare har också fått oss en åthutning i lagtexten.
Och jag tror verkligen inte detta är ECPAT:s huvudsakliga mål. Jag tror deras mål är att minska övergrepp på barn, och att det därför ligger i deras intresse att verkliga barnpornografibrott står i fokus, inte huruvida det ska vara olagligt att tända på seriefigurer. Det känns till och med troligt att deras syften skulle gynnas av en lagändring. De bör inte motarbetas, vi bör samarbeta.
Som det ser ut nu, har det till och med skapats ett initiativ att spamma ECPAT:s sida med "tecknad barnporr" för att de ska kunna välja huruvida de vill gå vidare med ärendet och anmäla, och om tillräckligt många blir anmälda kommer detta leda till att man prövar om lagen för... vänta ett jäkla ögonblick, varför behöver man gå via ECPAT för att göra det? Kan ni inte tjuvringa till BRIS när ni ändå håller på?
"Jag blir våldtagen av min pappa! - Vadå, kan ni inte ta ett skämt? Luftenärfriluftenärfriluftenärfri!!"Det här är så otroligt pinsamt att jag får krupp.
Så varsågod, här är en annan lösning.
Frågor om riksdagen
Telefon: 020-349 000
Ring.
Skriv.
Maila.
Formulera er väl, och tänk på vad ni egentligen vill ha sagt.
Tack.
EDIT: Se även
[Stefs inlägg].